Pizza-Freitag

 Idag har varit en innehållsrik dag för mig, Jenny på praktiken. Jag fått pröva en ny idé under slöjdlektionen och såklart pizzareceptet jag hade förberett. Det togs emot bra, intressant att pröva något annat än endast verbala instruktioner på hemkunskapen.
Jag hade lite mer frihet som praktikant idag(assistenten var ledig)och fick jobba som första person hela dagen.
Så jag plockade fram en del material som jag har sett att de har i klassen men inte som eleven jag jobbar med hade använt(jag har frågat).
 Spel till exempel, enkla spel där du slår en tärning och går med en pjäs. För att göra och försöka ha roligt tillsammans och sidovinsten träna antalsuppfattning (räkna på engelska,tyska och tecken)prövade jag. Bra turtagningsövning tycker jag.
Spel och pussel ser jag som lektionsmaterial men i samtal med lärare här har jag ju förstått att en annan syn är att betrakta spel som rast och lekmaterial.
Det är bara det att det är svårt för den här eleven att ta initiativ under en rast till spel så att sätta det som något att göra under lektion kanske är bättre. Jaja, sånt här går jag och funderar på och försöker lyfta efter dagens slut.
Mera lek och spel i skolorna behövs:)
 På tisdag så blir det utomhusgympa(fått planeringsfrihet(=makt) där också, ska göra en hinder/sinnesbana tänkte jag. Luktstation med Bärlauch(ramslök)som växer vilt vid skolan.
Balansera på trädstammar och känselpåsar med sten, kottar och sånt. Sinnena är något som den här eleven har lektioner om just nu så det är nog något som går att pröva i praktiken tänker jag. Jag får erkänna att jag utgår från mig själv såklart när jag försöker tänka utomhus hela tiden. Jag tycker om att vara utomhus och mår dåligt av att vara inne en hel praktikdag.
Jag ser större rörelse och lekmöjligheter utomhus också.

 Så i och med att eleverna inte är ute på rasterna så är det kanske bättre att ta utomhus in i lektionsstrukturen. De andra eleverna ska cykla i bergen och det är inget som den här eleven kan göra på de cyklarna skolan kan tillhandahålla tyvärr. Så får göra det bästa av den lektionen:)

Sista lektionen: hemkunskap

 hmm, först gäller det att hitta rätt grejer ; Olivenöl, Tomaten, Schinken..

 Sen hällde eleverna på det på pizzateigen...och swisch in i ugnen.

 Lekktionen avslutades med att äta tillsammans.
Viktigt och trevligt.
Matlaget: tre elever.
 Receptmakare: jag Med vid bordet var såklart hemkunskapsläraren, som jag hoppas börjar använda fler bildrecept för elevernas skull. Hen uttalade sig positivt idag om det i alla fall.

Malzeit!(=måltid)
Sägs lite då och då, som hälsningsfras vid lunchtid eller som "varsågod att äta".

Trevlig helg!/Jenny

Hejsan hoppsan!

Här kommer lite fler bilder från vår resa :D

En ko i Salzburg, ser ni vad det står i mitten av kon?

Utanför en byggnad i Salzburg, i gamla stan. Minnesmärken för tre judar som transporterats till Auschwitz.

I närheten av vår lägenhet ;D

Vår trädgård

Tåg och båtutflykt till Hallstatt (Hallstatt ser ni i miniatyr nedanför bergen)

I väntan på båten 

Den Österrikiska flaggan svajade med vinden över sjön 

"The hills are alive with the sound of music"

Hallstatt :)

Katolsk kyrkogård (eftertraktad turistattraktion)

Det sevärda benhuset. Hallstatt består av sjö och berg, därför tog gravplatserna slut. Man bestämde sig därför att gräva upp de gamla gravarna, torka skelettet och måla skallarna. De placerades sedan i detta kapell (benhus).

Som ni ser nedan har man skrivit dödsdatum och namn. Skallarna är grupperade efter familjer.

Vår utflykt till Hallstatt var mycket vackert och intressant som ni kanske förstår (ovan). Vi rekommenderar ett besök! För övrigt har det byggts upp en modell av Hallstatt i Kina.

Hej då så länge :D

Hej!

Nu har tiden rusat iväg!
I morgon är min sista praktikdag och då skall jag träffa min handledare för att få betyg och utvärdera praktiken.

Som jag skrev tidigare, slutade projektet i fredags (21 mars) vilket var mycket tråkigt. Jag kände att jag fick ut mycket av att vara med i projektet och lärde mig rutinerna snabbt. Dessutom var personalen trevliga och jag kände mig som en i gruppen. Det blev ett fint och sentimentalt avslut!

Nu är dock projektet slut och den här veckan ser likadan ut som den första veckan här i Bad Ischl. Med det menar jag att jag får vara med i olika grupper och ta del av olika träningsprogram. Dock så är det svårare för mig att hoppa mellan olika grupper, på grund av att jag inte hinner lära känna varken personalen eller deltagarna. Det har därför gjort det svårt för mig att komma in i gemenskapen och gjort det svårt för mig att se någon förändring/ utveckling hos deltagarna.

Min så kallade handledare här i Bad Ischl, har dock inte varit någon handledare utan snarare som en chef. Det har varit synd eftersom att hon inte har varit med och sett mina kvaliteter. Hon har snarare suttit på sitt kontor och kontrollerat att jag har gått till praktiken.
Jag hoppas att hon har pratat med personalen i projektet och även övrig personal, så att hon får en uppfattning om min tid i Bad Ischl.
Det ska bli spännande att få reda på vilka intryck jag har givit henne.

I morgon är som sagt min sista praktikdag, vilket också innebär min sista dag här i Bad Ischl.
Jag kommer att resa härifrån med blandade känslor. Saknaden av bergen, luften, vädret (vi har varit med om alla fyra årstiderna på en månad), tilliten mellan människor i Bad Ischl och naturen, kommer att vara stor!
Dock längtar jag efter "den svenska kulturen" med avslappnade människor, mer nyanserade människor, människor som är öppna för andra kulturer och läggningar! Jag längtar också efter svenska språket och flytande kommunikationer :)


Min resa till Österrike/ Bad Ischl har varit underbar och jag rekommenderar ett besök hit!

Nu tackar jag för mig :D HEJ DÅ!

Hej!

Imorgon är det min sista dag i Kie-klass, där jag varit under de tre senaste veckorna.
Det har varit tre spännande veckor och väldigt lärorika dessutom.
Har observerat mycket AKK i skolan, olika metoder och material. Däribland bilder från ett program som heter Boardmaker, olika tekniska hjälpmedel t.ex. olika talhjälpmedel, tangentbord med förstorade tecken för skrivande på datorn mm.
Vid flera tillfällen och med olika elever utan verbalt tal har jag observerat kommunikation via datorn i ett program med talsyntes. Det gick till som så att en lärare satt jämte en elev, först skrev läraren på tangentbordet och sedan eleven med stöttning av läraren. Det var roligt att se turtagandet i skrivandet och det blev intressanta konversationer. Efteråt kunde jag urskilja en känsla av glädje i elevens kroppspråk och mimik. Detta då eleven fick möjlighet att berätta om sig själv och sina känslor. Så att konversera via datorn är något jag fann intressant och är kunskap jag kommer att ha med mig och tillämpa som färdig aktiveringspedagog.

Veckorna har även varit omtumlande känslomässigt. Jag har försökt reflektera med min handledare och skapa samsyn men det har gått lite sådär. Våra konversationer gav mig en del ny kunskap, men tyvärr så fick jag inte möjlighet att delge min kunskap till min handledare. Detta då hon inte var särskilt intresserad av att veta vad jag hade att delge, utan hon hade mer fokus på det hon själv skulle förmedla. Jag kände mig överkörd vid flera tillfällen och det har varit jobbigt helt enkelt.
Eleverna har dock gett mig så mycket glädje att mycket av det jobbiga förträngts, tur det!

/Sara :)

Tiden går snabbt. Snart åker Madeleine!  Jag och Sara har bara en vecka kvar.  Det känns väldigt vant att vara på praktiken och det är lite skrämmande att tänka på hur snabbt en ny rutin blir till, i alla fall för mig. Jag har anpassat mig till skoldagarna( all könsuppdelning känns exempelvis inte lika konstigt längre) fast jag har inte slutat fundera och fråga kring vad som händer varje dag.

Svårt att reflektera med handledaren på den nivå vi båda önskar dock. Språkliga utmaningar varje dag. Så när en förståelse av vad någon av oss menade/sa trillar ner så är det en lättnadskänsla.
Det blir en utmaning i att våga ta plats många gånger. Att hålla kvar intresse och ork hos både mig själv och den andre i kommunikationen.
Jag har idag annars bla. förberett en hemkunskapslektion.
Jag har fått utrymme att pröva att göra om recepten med bilder istället för endast textmassa, ska bli intressant att se hur det tas emot av eleverna. Även förenklat arbetsinstruktionerna gällande text.

Jag använde fotografier men annars har de i skolan ett program som heter Boardmaker som används mest. Det är en bilddatabas med färgade tecknade bilder från USA.


 Idag blev det väldigt roligt för både mig och en elev när jag skulle hjälpa till på Geografin. Eleven kan spanska vilket gör att jag gärna använder spanska när inte min tyska eller engelska fungerar. Uppgiften jag skulle förklara handlade om Österikes olika Bundesländer(stater).
Eleven: Ich wohne in Ober Österreich
Jag: Ja, und Die andre Bundesländer se Ilama...?
(ja, och vad heter de andra staterna..?)

Vi fick skrattat tillsammans och eleven förstod vad jag menade.

Imorgon ska jag efter skoldagen intervjua elevassistenten i klassen om Alternativ och Kompletterande Kommunikation som jag och Sara skriver vårt projektarbete om. Det ska bli roligt. Guten Nacht!/ Jenny

Snozelen, cyklar och samtal

Jag har börjat smälta måndagens studiebesök någorlunda och tänkte berätta lite. Vi kom till Institut Hartheim på måndag förmiddag efter en snabb och snurrig bilresa på alpvägar( väldigt vackert!). En partner till en assistent jag träffade första veckan jobbar på Hartheim och skjutsade oss. Vi tackade och tog emot möjligheten. Efter att ha presenterat och förklarat vilka vi var så blev vi visade till våra olika grupper vi skulle tillbringa dagen med.

Jag var på ett av institutionens kortidsboende. Det bor ca 300 personer med utvecklingsstörning på Hartheim. De flesta permanent men det finns också kortidsenheter. Institutionen ligger i utkanten av ett litet samhälle utanför Linz. Det finns också skola, förskola, fritidshem och flertalet olika dagliga verksamheter och verkstäder här.

När jag blev visad till kortidsboendet trodde jag att jag skulle på studiebesök och blev presenterad som volontärsarbetare.
Här är bilder från ett sinnesrum på ett fritidshem på Institut Hartheim.

Jag såg mycket kärlek och omtanke mellan personal och personerna i verksamhet. Jag hade många intressanta samtal om Snoezelen metoden och vikten av sinnestimulering.

Jag blev förvånad när jag fann mig gå på promenad själv tillsammans med en av personerna. Hade inte hänt i Sverige. I den här verksamheten är de(personalen) vana vid volontärer och det kan vara många nya människor som kommer och går. Hur det är för personerna i verksamhet ville jag knappt tänka på, då jag kände mig snurrig av alla människor överallt.

På kortidsboendet jag var jobbade dem med TEACCH-programmet som går ut på att tydliggöra aktiviteter och miljön för personer med autism/utvecklingsstörning. De jobbade mycket med fotografier på personen i en aktivitet för att visa innan som förberedelse, också konkreta föremål var
de många som hade som symbol för vad som händer härnäst.


Här är ett tydliggörande bildschema från ett fritids, samt ett arbete om sinnena som eleverna gjort.

 

Jag hade en mycket intressant dag och har fortfarande inte smält hur stort Hartheim var och hur små lägenheterna var. Och så många olika sorters cyklar, bredvid-cyklar, tandemcyklar med stödhjul mm. 
Det jag framförallt inte har smält och aldrig tänker glömma är Schloss Hartheim, ett slott som ligger på institutionens område och som under åren 1939-45 var en mordplats.  /Jenny

 

  

 

 

 

 

Här är minnesmärken på slottsväggen samt en bild på Schloss Hartheim.

 

 

 

 

Hejsan hoppsan!

Nu har tiden gått snabbt fram och projektet är snart över (söndag, 23 mars).
Jag har kommit in i gemenskapen på ett positivt sätt och trivs! Det känns som att jag känner all personal och alla deltagare och deras anhöriga, trots det tyska språket.

I fredags (14 mars) fick jag möjlighet att tillsammans med deltagarna och de anhöriga, gå på ett så kallat ¨operacafè¨. Det blev mycket lyckat och vi satt tillsammans och fikade medan en symfoniorkester spelade och en kvinna sjöng opera. Opera på tyska var mycket bra!

I går, tisdag, var jag och en personal tillsammans med de anhöriga för minnesträning. Även de har behov av att träna sitt kort- och långtidsminne. Jag fick med papper med övningar som jag utövade, tänker att jag kan få användning för de i Sverige.
Min uppfattning av de övningar som är till för deltagarna respektive de anhöriga, är att de är effektfulla och behövda. Deltagarna får övningar som till exempel att: hitta ord efter städer, namn genom att en bokstav visats upp av en personal. Eller genom att personalen skriver upp/säger en färg och deltagarna ska då hitta ett objekt som har den färgen. Personalen kan också visa upp verkliga bilder på till exempel en tomat, och fråga vad bilden föreställer.
Jag upplever att deltagarna är engagerade i träningarna och uppskattar det!

De anhöriga får en mer avancerad träning i form av siffror och bokstäver. Personalen behöver inte finnas där som stöd, utan kan dela ut övningarna (i pappersform), för att sedan tala om vad som ska göras. De anhörigas övningar kräver tankeverksamhet och tålamod.

På fredag (21 mars), är det sista dagen för mig i projektet. Det kommer att bli lite sorgligt eftersom att jag kommer att sakna allihopa!
De har varit så goda och gjort mig delaktig!

Jag återkommer med mer information senare.
Ha det! :D

Auf Wiedersehen!