Jag var på ett av institutionens kortidsboende. Det bor ca 300 personer med utvecklingsstörning på Hartheim. De flesta permanent men det finns också kortidsenheter. Institutionen ligger i utkanten av ett litet samhälle utanför Linz. Det finns också skola, förskola, fritidshem och flertalet olika dagliga verksamheter och verkstäder här.
När jag blev visad till kortidsboendet trodde jag att jag skulle på studiebesök och blev presenterad som volontärsarbetare.
Här är bilder från ett sinnesrum på ett fritidshem på Institut Hartheim.
Jag såg mycket kärlek och omtanke mellan personal och personerna i verksamhet. Jag hade många intressanta samtal om Snoezelen metoden och vikten av sinnestimulering.
Jag blev förvånad när jag fann mig gå på promenad själv tillsammans med en av personerna. Hade inte hänt i Sverige. I den här verksamheten är de(personalen) vana vid volontärer och det kan vara många nya människor som kommer och går. Hur det är för personerna i verksamhet ville jag knappt tänka på, då jag kände mig snurrig av alla människor överallt.
På kortidsboendet jag var jobbade dem med TEACCH-programmet som går ut på att tydliggöra aktiviteter och miljön för personer med autism/utvecklingsstörning. De jobbade mycket med fotografier på personen i en aktivitet för att visa innan som förberedelse, också konkreta föremål var
de många som hade som symbol för vad som händer härnäst.
Här är ett tydliggörande bildschema från ett fritids, samt ett arbete om sinnena som eleverna gjort.
Jag hade en mycket intressant dag och har fortfarande inte smält hur stort Hartheim var och hur små lägenheterna var. Och så många olika sorters cyklar, bredvid-cyklar, tandemcyklar med stödhjul mm.
Det jag framförallt inte har smält och aldrig tänker glömma är Schloss Hartheim, ett slott som ligger på institutionens område och som under åren 1939-45 var en mordplats. /Jenny
Här är minnesmärken på slottsväggen samt en bild på Schloss Hartheim.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar