Hejsan hoppsan!

Nu har tiden gått snabbt fram och projektet är snart över (söndag, 23 mars).
Jag har kommit in i gemenskapen på ett positivt sätt och trivs! Det känns som att jag känner all personal och alla deltagare och deras anhöriga, trots det tyska språket.

I fredags (14 mars) fick jag möjlighet att tillsammans med deltagarna och de anhöriga, gå på ett så kallat ¨operacafè¨. Det blev mycket lyckat och vi satt tillsammans och fikade medan en symfoniorkester spelade och en kvinna sjöng opera. Opera på tyska var mycket bra!

I går, tisdag, var jag och en personal tillsammans med de anhöriga för minnesträning. Även de har behov av att träna sitt kort- och långtidsminne. Jag fick med papper med övningar som jag utövade, tänker att jag kan få användning för de i Sverige.
Min uppfattning av de övningar som är till för deltagarna respektive de anhöriga, är att de är effektfulla och behövda. Deltagarna får övningar som till exempel att: hitta ord efter städer, namn genom att en bokstav visats upp av en personal. Eller genom att personalen skriver upp/säger en färg och deltagarna ska då hitta ett objekt som har den färgen. Personalen kan också visa upp verkliga bilder på till exempel en tomat, och fråga vad bilden föreställer.
Jag upplever att deltagarna är engagerade i träningarna och uppskattar det!

De anhöriga får en mer avancerad träning i form av siffror och bokstäver. Personalen behöver inte finnas där som stöd, utan kan dela ut övningarna (i pappersform), för att sedan tala om vad som ska göras. De anhörigas övningar kräver tankeverksamhet och tålamod.

På fredag (21 mars), är det sista dagen för mig i projektet. Det kommer att bli lite sorgligt eftersom att jag kommer att sakna allihopa!
De har varit så goda och gjort mig delaktig!

Jag återkommer med mer information senare.
Ha det! :D

Auf Wiedersehen!